Ja sist jag skrev så var jag på väg för att möta Johan & Ted på stan och sen förfesta hos dom.
Dagen började ju som planerat, jag gick på stan sen åt Johan och jag, drog hem för att hämta Rosanne och sen dra för att dricka och dansa hos killarna..
Vi hade det trevligt och skrattade en hel del, vi drog vidare ut men blev krångel med att komma in på vissa ställen så vi bestämde oss för att dra hem till Johan & Ted igen och bara umgås med varandra allihopa och lyssna på musik.
Att vi sitter i taxin e det sista jag minns innan allt annat händer, Johan har fått förklara hela händelseförloppet..


Min Olycka:
Jag skulle springa upp för trapporna till Johan & Teds lägenhet och halkar/snubblar på ca 12 trappsteget och faller baklänges ner för trappan, och slår i huvudet så pass hårt att smällen gör mig medvetslös. Johan som kommer en trapp bakom mig ser mig komma flygandes framför hans fötter. Han ställer sig på knä för att kolla till mig och då slutar jag att andas och mina ögon rullar bakåt, så klart får min älskling panik och dom ringer ambulansen. Sen fick dom mig att spy, men det kom blod och jag började andas men var fortfarande medvetslös.
Jag fick tillbaka mitt medvetande när jag kom till Karolinska sjukhusets intensiv avdelning så jag kommer inte ihåg något av det som hände innan.
Där får jag panik när jag ser alla läkare och när dom börjar sätta sprutor i armarna på mig eftersom jag inte förstod vad jag gjorde där..
Min första ord hade varit, Johan, snälla hämta Johan..
Efter att dom hade röntgat mig och gett mig morfin så fick Johan komma in i rummet, förens då kunde jag lugna ner mig och börja känna mig trygg.
Det jobbigaste var att se hur rädd och förstörd Johan var, men han försökte dölja det väl för min skull. Men han var så stark och han hade ringt dit min familj.


Dom första dagarna var väldigt jobbiga, mina kompisar kom och hälsade på mig en stund men jag orkade inte så mycket. Johan lämnade inte min sida på hela veckan, han ringde och förklarade för sin chef varför han inte kunde komma till Göteborg och jobb den veckan och hans chef förstod.
Så Johan tillbringade 10 timmar om dagen med mig på sjukhuset. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort, han e min ängel.. <3 <3
Min bror Andreas och min mamma var där varje dag också och stöttade mig, dom hade med sig god mat varje dag, kunde inte få i mig så mycket i början men det hjälpte.
Min andra bror Jannis hälsade också på, hans tjej, min moster, min kusin Sofia, Ted och sen så kom min gumma Lina och hälsade på mig också..


Jag fick ju en större spricka i skallen och en hjärnblödning, den var på gränsen till operation så jag röntgades en del för att se hur det utvecklade sig, hade blödningen varit 1 millimeter större så hade jag fått operera mig. Men det behövde jag aldrig göra.
Jag skrevs ut idag, så jag har bosatt mig hos min bror Andreas för ett tag framöver, då jag inte får vara själv. Jag har fått med mig smärtstillande mot huvudet och natriumklorid kapslar mot mitt saltvärde, för mitt saltvärde sjunker hela tiden och går det under gränsen så kan blödningen börja svullna och det vill vi ju inte..
Så nu e det medicin och vila som gäller för mig.
personalen på Karolinska var helt underbara, dom brydde sig och var jätte trevliga. E väldigt glad över det. Sen så delade jag rum med 2 andra kvinnor, vi hade det väldigt trevligt ihop :). Skönt med lite sällskap tyckte vi allihopa. Vi hade ju ingen tv att kolla på. men Johan kom med sin dator och hade fixat in alla mina serier som hade kommit ut.. Mitt hjärta <3


Nu ska jag sluta att dricka alkohol helt och hållet en tid framöver, för jag vill inte riskera att det händer något med hjärnblödningen, för den har inte blivit värre men det har heller inte minskat något, så jag måste ta det väldigt lugnt ett tag.
Men det gör ingenting, jag sparar massa pengar, och Johan kommer att vara nykter med mig.
Tror inte att många av mina vänner kommer att vara det, men dte e upp till dom, jag som sagt klarar mig alltid.. Jag missar personalfesten nästa helg också men jag ska föröska att vara med på den som ska vara i slutet på Oktober, jag ska vara nykter men jag ska vara med på middagen iaf.


Johan åkte igår men han komma på torsdag igen så det e skönt, vi har kommit varandra väldigt nära denna veckan som har gått.. Känns underbart..


Finns mycket jag skulle vilja skriva om men jag orkar inte mer nu. Måste vila en stund, kanske läsa lite.. Saknar alla mina vänner..


Här e jag och min älskling, han gör så att allt e enklare<3




Saknar mina arbetskamrater också, jag e sjukskriven till den 12 oktober iaf sen får vi se..
Keep up the good work..


Over and out// Kixxx